Roger (Joseph) Zelazny (1937-1995)

Amerikansk författare. Zelaznys första publicerade novell var "Passion Play" i Amazing 1962, ett förpliktande årtal - andra debutanter var Samuel R. Delany, Thomas M. Disch, Ursula K. Le Guin. Om debutnovellen rönte måttlig uppmärksamhet togs den skadan snabbt igen; medan han dagtid arbetade som handläggare vid socialförsäkringsmyndigheten skrev han på fritiden en rad noveller som snabbt gjorde honom till den mest hyllade nykomlingen i amerikansk science fiction. 1963 nominerades "A Rose for Ecclesiastes", om en poet och språkvetare som av de sista, utdöende marsianerna försöker lära sig deras språk och kultur, förälskar sig i en marsiansk kvinna men bittert finner att han utnyttjats bara för att en uråldrig profetia ska gå i uppfyllelse, till både Hugo- och Nebulapriset men vann inte. Snart kom segrarna.

1965 publicerade han romanen This Immortal, där den av de gästande rymdvarelserna till jordens kurator utsedde Conrad Nominikos visar sig vara Herakles; mänsklighetens väktare och återupprättare. Den vann Hugopriset som årets bästa roman. Samtidigt fick han Nebulan både till 1965 års bästa långnovell, för "The Doors of His Face, the Lamps of His Mouth", en Moby Dick-ekande, medryckande berättelse om en jakt på sällsamma, okända undervattensvarelser, och till 1965 års bästa kortroman med The Dream Master, odiskutabelt ett av hans bästa verk; en nydanande psykiater "skapar drömmar" åt sina patienter och följer dem in i drömmen för att klargöra deras problem både för dem och sig själv, men går till slut under, oförmögen att ta sig ur en av drömmarna han skapat. Här talar Zelazny om människor som varandras fiktioner, om kärleken som självförverkligande snarare än bekräftelse på motparten, om kommunikationsavgrunden mellan individer - allt motiv som också är centrala i "A Rose for Ecclesiastes" och genomgående i hans författarskap.

Mindre än tre år efter debuten fann sig Zelazny följaktligen i den säregna situationen att anses ha skrivit årets bästa novell, kortroman och roman inom science fiction. De noveller som inte prisbelönades nominerades till priser, trycktes om i årsbästaantologier och diskuterades ändlöst. Zelazny samlade sig till sin med bred marginal största bok, Lord of Light, där bosättarna på en jordisk koloniplanet utnyttjar sin avancerade teknologi för att återskapa den hinduiska gudavärlden och dominera planeten. Men deras undersåtar befrias av huvudpersonen Sam, som blir romanens Buddha, på samma gång gycklare, befriare och eldbärare. Den utkom 1967 och Hugobelönades mycket riktigt som årets bästa. Kanske blev förväntningarna helt enkelt orimligt stora; Zelaznys författarskap började hur som helst mattas.
   Fortfarande kom entusiastiskt mottagna verk. Hade magin fungerat med den grekiska och den hinduiska mytologin borde den göra det också med andra mytkretsar. Isle of the Dead försöker med en hemmagjord mytologi där centralgestalten är överguden Shimbo; Creatures of Light and Darkness utnyttjar den fornegyptiska mytologin. Starkare är Damnation Alley (1969), gudafri, en mörk roman från ett Amerika efter katastrofen där huvudpersonen färdas på motorcykel genom ett ondskefullt teknologiskt landskap i förfall och längs vägen förlorar sin chans till frälsning. I den bisarra filmatiseringen från 1977 (regisserad av Jack Smight) har Zelaznys hänsynslöse, laglöse och MC-burne Hell's Angel förvandlats till fyra hedervärda flygvapenofficerare i pansarbilar.
En sista fullödig roman kom 1971 med Skuggornas herre, måttfullare i stilistisk ekvilibristik och förlagd till en sällsam framtida jord som slutat rotera; ena halvklotet ligger i evig natt och till det hör huvudpersonen Jack, magins skuggvarelse eller den nydanande författaren, som när han träder in på den bedrägligt vardagliga solsidan med storstäder, högteknologi och människomyller blir läromästare men samtidigt förlorar sin magi. Kanske är det tragiskt att Zelazny som i så många ambitiöst anlagda verk försökt transformera forntidens myter till science fiction förmodligen kommer närmast att skapa genuin myt när han inte ens verkar märka vad det är han gör.

Efter Skuggornas herre återkom Zelazny för all del flera gånger till science fiction, men hans författarskap utvecklades nu i stället till en gradvis allt mer inkomstgivande och mindre originell eller inspirerad fantasy. Mest känd här är den översatta och med tiden tio romaner långa serien om Amber, inledd 1971; fristående fantasyverk och några snarast pinsamma fantasyparodier samskrivna med Robert Sheckley följde.
   Trots allt behövde Zelaznys det tvång science fiction-formen innebar att förankra sina berättelser i om inte någon realistisk miljö så åtminstone en inre konsekvens. Doorways in the Sand är en vital, humoristisk rymdopera; Home Is the Hangman tilldelades förtjänt både Hugo- och Nebulapris som årets bästa och är en oväntad, kort och kraftfull mognadsskildring i en väl fungerande kombinerad sf- och kriminalberättelseram (i något förlängd form döpte Zelazny om romanen till My Name is Legion). Roadmarks visualiserar en metafysisk motorväg som ringlar fram genom en föränderlig tid; Eye of Cat är en utmärkt sf-deckare med intressanta utomjordiska varelser, väl tecknad navajoanknytning och en bra historia. Dessutom kom kontinuerligt nya noveller, inte sällan starka.

Men kanske helt enkelt därför att Zelazny så gott som från debuten skrev med en intensitet, en ambition och en grad av professionalism han aldrig lyckades överträffa framstår de senare tjugofem åren av hans karriär närmast som ett slags antiklimax. Det automatiska antagandet att åtminstone unga bra författare kommer att mogna till ännu bättre författare ledde i Zelaznys fall till besvikelse: bättre än han var i The Dream Master, Lord of Light och Skuggornas herre blev han aldrig; bättre noveller än han skrev på sextiotalet ("The Graveyard Heart", "This Moment of the Storm", "For a Breath I Tarry", "The Man Who Loved the Faioli", "This Mortal Mountain") skrev han aldrig.
   Man får för den skull inte glömma att han faktiskt under en period var en av science fictions största och främsta berättare, mytåtergivare, skuggvandrare. Som bäst är hans febriga, överlastade prosa oemotståndlig och har genuint lyriskt anslag, även om den som värst också (med författarinnan Ayn Rands obetalbara formulering) "kan falla som droppar, inte av vatten utan av majonnäs". Just sextiotalshyllningarna till Zelazny för hans prosapoetiska stilmästerskap är kanske det i hans upphöjelse som med tanke på hans i själva verket mycket ojämna verk kan tyckas mest svårförståeliga.
   Men de bästa av hans romaner och noveller är väl i klass med det bästa inom modern science fiction. Under fem år förhäxade han sf-läsarna och transformerade sf-litteraturen. Det är för de årens explosion av metaforer och bilder, insikter och kärlek han ska kommas ihåg.

- John-Henri Holmberg
  Texten är ett utdrag ur Inre Landskap och Yttre Rymd del 1 av John Henri Holmberg.

SCIENCE FICTION PÅ SVENSKA
Skuggornas herre. (Översättning: Roland Adlerberth. Bernce 1974. (Jack of Shadows. 1971.)

AMBERSERIEN
Nio prinsar i Amber (Översättning: Ylva Spångberg. Wahlströms 1997. (Nine Princes in Amber. 1971)
Vapen från Avalon (Översättning: Ylva Spångberg. Wahlströms 1998. (The Guns of Avalon. 1972)
Enhörningens tecken (Översättning: Ylva Spångberg. Wahlströms 1998. (Sign of the Unicorn. 1975)
Oberons hand (Översättning: Ylva Spångberg. Wahlströms 1999. (The Hand of Oberon. 1976)
Kaos hov (Översättning: Ylva Spångberg. Wahlströms 1999. (The Courts of Chaos. 1978)
Ödets trumfar (Översättning: Ylva Spångberg. Wahlströms 2000. (Trumps of Doom. 1985)
Ambers blod (Översättning: Ylva Spångberg. Wahlströms 2000. (Blood of Amber. 1986)
Logrus tecken (Översättning: Ylva Spångberg. Wahlströms 2001. (Sign of Chaos. 1987)
Skuggornas riddare (Översättning: Ylva Spångberg. Wahlströms 2002. (Knight of Shadows. 1989)
Makternas prins (Översättning: Ylva Spångberg. Wahlströms 2003. (Prince of Chaos. 1991)

SCIENCE FICTION, FANTASY OCH SKRÄCK PÅ ENGELSKA
…And Call Me Conrad (även som This Immortal). New York: Ace 1966.
The Dream Master. New York: Ace 1966.
Lord of Light. New York: Doubleday 1967.
Creatures of Light and Darkness. New York: Doubleday 1969.
Damnation Alley. New York: Putnam 1969.
Isle of the Dead. New York: Ace 1969.
To Die in Italbar. New York: Doubleday 1973.
Today We Choose Faces. New York: New American Library 1973.
Deus Irae (tills m Philip K. Dick). New York: Doubleday 1976.
Doorways in the Sand. New York: Harper 1976.
My Name Is Legion. New York: Ballantine 1976.
Bridge of Ashes. 1976
Roadmarks. New York: Ballantine 1979.
For a Breath I Tarry. 1980
Changeling. 1981
The Changing Land. 1981
Madworld. 1981
Eye of Cat. San Francisco: Underwood-Miller 1982.
Coils. 1982 (med Fred Saberhagen)
Dilvish the Damned. 1982
Madwand. 1982
To Spin Is Miracle Cat. 1982
A Dark Travelling. 1987 (med Lebbeus Woods)
The Black Throne. 1990. (med Fred Saberhagen)
The Graveyard Heart. 1990
The Mask of Loki. 1990 (med Thomas T Thomas)
Flare. 1992 (med Thomas T Thomas)
Here There Be Dragons - Way up High. 1992
A Night in the Lonesome October. 1993

NOVELLER, ETT URVAL
Four for Tomorrow (även som A Rose for Ecclesiastes). New York: Ace 1967.
The Doors of His Face, the Lamps of His Mouth, and Other Stories. New York: Doubleday 1971.
For a Breath I Tarry. San Francisco: Underwood-Miller 1980.
Unicorn Variations. New York: Pocket Books 1983.
Frost and Fire. New York: Morrow 1989.

Nedan följer författarsidor för Roger Zelazny på svenska och engelska. Alla böcker som finns med på sidorna har vi inne just nu. Klicka på titeln så kommer du till artikelsidan där du kan beställa