|
Roger (Joseph) Zelazny
(1937-1995)
Amerikansk författare. Zelaznys första publicerade
novell var "Passion Play" i Amazing 1962, ett förpliktande
årtal - andra debutanter var Samuel R. Delany, Thomas M. Disch,
Ursula K. Le Guin. Om debutnovellen rönte måttlig uppmärksamhet
togs den skadan snabbt igen; medan han dagtid arbetade som handläggare
vid socialförsäkringsmyndigheten skrev han på fritiden
en rad noveller som snabbt gjorde honom till den mest hyllade nykomlingen
i amerikansk science fiction. 1963 nominerades "A Rose for Ecclesiastes",
om en poet och språkvetare som av de sista, utdöende marsianerna
försöker lära sig deras språk och kultur, förälskar
sig i en marsiansk kvinna men bittert finner att han utnyttjats bara för
att en uråldrig profetia ska gå i uppfyllelse, till både
Hugo- och Nebulapriset men vann inte. Snart kom segrarna.
Hugo och Nebula
1965 publicerade han romanen This Immortal, där
den av de gästande rymdvarelserna till jordens kurator utsedde Conrad
Nominikos visar sig vara Herakles; mänsklighetens väktare och
återupprättare. Den vann Hugopriset som årets bästa
roman. Samtidigt fick han Nebulan både till 1965 års bästa
långnovell, för "The Doors of His Face, the Lamps of His
Mouth", en Moby Dick-ekande, medryckande berättelse om en jakt
på sällsamma, okända undervattensvarelser, och till 1965
års bästa kortroman med The Dream Master, odiskutabelt
ett av hans bästa verk; en nydanande psykiater "skapar drömmar"
åt sina patienter och följer dem in i drömmen för
att klargöra deras problem både för dem och sig själv,
men går till slut under, oförmögen att ta sig ur en av
drömmarna han skapat. Här talar Zelazny om människor som
varandras fiktioner, om kärleken som självförverkligande
snarare än bekräftelse på motparten, om kommunikationsavgrunden
mellan individer - allt motiv som också är centrala i "A
Rose for Ecclesiastes" och genomgående i hans författarskap.
Mytologiska berättelser
Mindre än tre år efter debuten fann sig Zelazny
följaktligen i den säregna situationen att anses ha skrivit
årets bästa novell, kortroman och roman inom science fiction.
De noveller som inte prisbelönades nominerades till priser, trycktes
om i årsbästaantologier och diskuterades ändlöst.
Zelazny samlade sig till sin med bred marginal största bok, Lord
of Light, där bosättarna på en jordisk koloniplanet
utnyttjar sin avancerade teknologi för att återskapa den hinduiska
gudavärlden och dominera planeten. Men deras undersåtar befrias
av huvudpersonen Sam, som blir romanens Buddha, på samma gång
gycklare, befriare och eldbärare. Den utkom 1967 och Hugobelönades
mycket riktigt som årets bästa. Kanske blev förväntningarna
helt enkelt orimligt stora; Zelaznys författarskap började hur
som helst mattas.
Fortfarande kom entusiastiskt mottagna verk. Hade magin
fungerat med den grekiska och den hinduiska mytologin borde den göra
det också med andra mytkretsar. Isle of the Dead försöker
med en hemmagjord mytologi där centralgestalten är överguden
Shimbo; Creatures of Light and Darkness utnyttjar den fornegyptiska
mytologin. Starkare är Damnation Alley (1969), gudafri, en
mörk roman från ett Amerika efter katastrofen där huvudpersonen
färdas på motorcykel genom ett ondskefullt teknologiskt landskap
i förfall och längs vägen förlorar sin chans till
frälsning. I den bisarra filmatiseringen från 1977 (regisserad
av Jack Smight) har Zelaznys hänsynslöse, laglöse och MC-burne
Hell's Angel förvandlats till fyra hedervärda flygvapenofficerare
i pansarbilar.
En sista fullödig roman kom 1971 med Skuggornas herre, måttfullare
i stilistisk ekvilibristik och förlagd till en sällsam framtida
jord som slutat rotera; ena halvklotet ligger i evig natt och till det
hör huvudpersonen Jack, magins skuggvarelse eller den nydanande författaren,
som när han träder in på den bedrägligt vardagliga
solsidan med storstäder, högteknologi och människomyller
blir läromästare men samtidigt förlorar sin magi. Kanske
är det tragiskt att Zelazny som i så många ambitiöst
anlagda verk försökt transformera forntidens myter till science
fiction förmodligen kommer närmast att skapa genuin myt när
han inte ens verkar märka vad det är han gör.
Bort från science fiction
Efter Skuggornas herre återkom Zelazny för
all del flera gånger till science fiction, men hans författarskap
utvecklades nu i stället till en gradvis allt mer inkomstgivande
och mindre originell eller inspirerad fantasy. Mest känd här
är den översatta och med tiden tio romaner långa serien
om Amber, inledd 1971; fristående fantasyverk och några snarast
pinsamma fantasyparodier samskrivna med Robert Sheckley följde.
Trots allt behövde Zelaznys det tvång science
fiction-formen innebar att förankra sina berättelser i om inte
någon realistisk miljö så åtminstone en inre konsekvens.
Doorways in the Sand är en vital, humoristisk rymdopera; Home
Is the Hangman tilldelades förtjänt både Hugo- och
Nebulapris som årets bästa och är en oväntad, kort
och kraftfull mognadsskildring i en väl fungerande kombinerad sf-
och kriminalberättelseram (i något förlängd form
döpte Zelazny om romanen till My Name is Legion). Roadmarks
visualiserar en metafysisk motorväg som ringlar fram genom en
föränderlig tid; Eye of Cat är en utmärkt sf-deckare
med intressanta utomjordiska varelser, väl tecknad navajoanknytning
och en bra historia. Dessutom kom kontinuerligt nya noveller, inte sällan
starka.
Bättre blev han aldrig
Men kanske helt enkelt därför att Zelazny så
gott som från debuten skrev med en intensitet, en ambition och en
grad av professionalism han aldrig lyckades överträffa framstår
de senare tjugofem åren av hans karriär närmast som ett
slags antiklimax. Det automatiska antagandet att åtminstone unga
bra författare kommer att mogna till ännu bättre författare
ledde i Zelaznys fall till besvikelse: bättre än han var i The
Dream Master, Lord of Light och Skuggornas herre blev
han aldrig; bättre noveller än han skrev på sextiotalet
("The Graveyard Heart", "This Moment of the Storm",
"For a Breath I Tarry", "The Man Who Loved the Faioli",
"This Mortal Mountain") skrev han aldrig.
Man får för den skull inte glömma att
han faktiskt under en period var en av science fictions största och
främsta berättare, mytåtergivare, skuggvandrare. Som bäst
är hans febriga, överlastade prosa oemotståndlig och har
genuint lyriskt anslag, även om den som värst också (med
författarinnan Ayn Rands obetalbara formulering) "kan falla
som droppar, inte av vatten utan av majonnäs". Just sextiotalshyllningarna
till Zelazny för hans prosapoetiska stilmästerskap är kanske
det i hans upphöjelse som med tanke på hans i själva verket
mycket ojämna verk kan tyckas mest svårförståeliga.
Men de bästa av hans romaner och noveller är
väl i klass med det bästa inom modern science fiction. Under
fem år förhäxade han sf-läsarna och transformerade
sf-litteraturen. Det är för de årens explosion av metaforer
och bilder, insikter och kärlek han ska kommas ihåg.
-
John-Henri Holmberg
Texten är ett utdrag ur Inre
Landskap och Yttre Rymd del 1 av John Henri Holmberg.
|
BIBLIOGRAFI
SCIENCE FICTION PÅ SVENSKA
Skuggornas herre. (Översättning: Roland Adlerberth. Bernce 1974.
(Jack of Shadows. 1971.)
AMBERSERIEN
Nio prinsar i Amber (Översättning: Ylva Spångberg.
Wahlströms 1997. (Nine Princes in Amber. 1971)
Vapen från Avalon (Översättning:
Ylva Spångberg. Wahlströms 1998. (The Guns of Avalon. 1972)
Enhörningens tecken (Översättning: Ylva Spångberg.
Wahlströms 1998. (Sign of the Unicorn. 1975)
Oberons hand (Översättning: Ylva Spångberg.
Wahlströms 1999. (The Hand of Oberon. 1976)
Kaos hov (Översättning: Ylva Spångberg.
Wahlströms 1999. (The Courts of Chaos. 1978)
Ödets trumfar (Översättning: Ylva Spångberg.
Wahlströms 2000. (Trumps of Doom. 1985)
Ambers blod (Översättning: Ylva Spångberg.
Wahlströms 2000. (Blood of Amber. 1986)
Logrus tecken (Översättning: Ylva
Spångberg. Wahlströms 2001. (Sign of Chaos. 1987)
Skuggornas riddare (Översättning: Ylva Spångberg.
Wahlströms 2002. (Knight of Shadows. 1989)
Makternas prins (Översättning: Ylva Spångberg.
Wahlströms 2003. (Prince of Chaos. 1991)
SCIENCE FICTION, FANTASY OCH SKRÄCK PÅ ENGELSKA
…And Call Me Conrad (även som This Immortal). New York: Ace
1966.
The Dream Master. New York: Ace 1966.
Lord of Light. New York: Doubleday 1967.
Creatures of Light and Darkness. New York: Doubleday 1969.
Damnation Alley. New York: Putnam 1969.
Isle of the Dead. New York: Ace 1969.
To Die in Italbar. New York: Doubleday 1973.
Today We Choose Faces. New York: New American Library 1973.
Deus Irae (tills m Philip K. Dick). New York: Doubleday 1976.
Doorways in the Sand. New York: Harper 1976.
My Name Is Legion. New York: Ballantine 1976.
Bridge of Ashes. 1976
Roadmarks. New York: Ballantine 1979.
For a Breath I Tarry. 1980
Changeling. 1981
The Changing Land. 1981
Madworld. 1981
Eye of Cat. San Francisco: Underwood-Miller 1982.
Coils. 1982 (med Fred Saberhagen)
Dilvish the Damned. 1982
Madwand. 1982
To Spin Is Miracle Cat. 1982
A Dark Travelling. 1987 (med Lebbeus Woods)
The Black Throne. 1990. (med Fred Saberhagen)
The Graveyard Heart. 1990
The Mask of Loki. 1990 (med Thomas T Thomas)
Flare. 1992 (med Thomas T Thomas)
Here There Be Dragons - Way up High. 1992
A Night in the Lonesome October. 1993
NOVELLER, ETT URVAL
Four for Tomorrow (även som A Rose for Ecclesiastes). New York: Ace
1967.
The Doors of His Face, the Lamps of His Mouth, and Other Stories. New
York: Doubleday 1971.
For a Breath I Tarry. San Francisco: Underwood-Miller 1980.
Unicorn Variations. New York: Pocket Books 1983.
Frost and Fire. New York: Morrow 1989.
Nedan följer författarsidor
för Roger Zelazny på svenska och engelska. Alla böcker som finns
med på sidorna har vi inne just nu. Klicka på titeln så kommer du
till artikelsidan där du kan beställa
|
