|
Lois McMaster Bujold
Född 1949. Amerikansk författare. Bujold var först
verksam som apotekstekniker och blev sedan hemmafru. Det var under tiden
i hemmet hon började skriva, och 1985 debuterade hon efter tre års
refuseringar med novellen "Barter" i den numera nedlagda Twilight
Zone Magazine. Året därpå utgav hon tre romaner;
hennes fjärde, Falling Free, belönades med Nebulapriset
som 1988 års bästa. 1989 publicerade hon en femte roman och
en första novellsamling; den samma år tidskriftspublicerade
långnovellen "The Mountains of Mourning" belönades
med både Hugo- och Nebulapriset. The Vor Game och Barrayar
tilldelades båda Hugo som respektive 1990 och 1991 års
bästa sf-romaner, och hon tillhör i dag sedan ett drygt decennium
de mest lästa sf-författarna i världen. Man behöver
inte oroa sig för att hon efter skilsmässan 1992 skulle haft
svårt att försörja sig och sina båda barn.
Inspirationskällor
Samtliga Lois McMaster Bujolds romaner utspelas i samma tänkta
framtida universum, och frånsett den fristående Falling Free,
som utspelas omkring 200 år före de övriga, handlar alla
direkt eller indirekt om samma centralgestalt, Miles Naismith Vorkosigan;
i de berättelser där han själv inte spelar huvudrollen
gör andra medlemmar i hans familj det.
Bujold är öppenhjärtig när det gäller
hennes inspirationskällor. Som sina favoritförfattare har hon
namngivit Arthur Conan Doyle, Alexandre Dumas, C. S. Forester och Dorothy
Sayers; romanen A Civil Campaign är för att komplettera
listan tillägnad förutom Sayers också Jane Austen, Charlotte
Brontë och Georgette Heyer. Kombinationen av författarnamn är
slående; vad Bujold skriver är en kombination av psykologiska
och romantiska äventyrsromaner förlagda till en intrigfylld,
vagt renässansaktig framtid där en galaktisk civilisation är
splittrad i sinsemellan stridande mänskliga kolonier vars rymdskepp
förflyttar sig i "maskhålshopp" snabbare än
ljuset mellan de bebodda världarna.
En sådan värld är Barryar, som nyligen
på nytt kommit i kontakt med de andra mänskliga planeterna
efter att under lång tid ha varit isolerad och sjunkit ned i ett
närmast feodalt samhällsskick. Familjen Vorkosigan tillhör
den härskande militärkasten på Barrayar.
Vorkosiganserien
Den långa Vorkosiganserien börjar med Shards
of Honor, som utspelas under ett krig mellan Barrayar och Beta. Den
sofistikerade och självständiga Cordelia Naismith från
Betakulturen träffar lord Aral Vorkosigan, och trots omständigheterna
blir de förälskade och gifter sig. I Barrayar väntar Cordelia
sitt första barn. Hon infekteras när lönnmördare försöker
döda Aral med giftgas och sonen Miles Vorkosigan föds med onaturligt
skör benstomme och andra handikapp. Vid 145 centimeter upphör
han att växa.
The Warrior's Apprentice är den första
roman där Miles spelar huvudrollen. Han är nu sjutton och har
underkänts i de fysiska proven till rymdofficersakademin. Men under
en resa tvingas han hitta på och improvisera fram legoarmén
Fria Dendariigardet; efter många äventyr lämnar han sina
dendarier i bundsförvanten Ky Tungs händer och återvänder
till Barrayar för att kullkasta en kupp mot sin far. Kejsaren ser
till att han antas av akademin. Vid tjugo, i The Vor Game, utexamineras
han från akademin, genomför sitt första uppdrag och räddar
den unge kejsaren, som väljer Dendariigardet till personlig hemlig
underrättelsetjänst.
Från och med nu spelar Miles en dubbel roll i romanerna,
som både ung och underordnad officer i den barryanska rymdflottan
och som ledare och amiral i Dendariigardet. Romanerna fortsätter
sedan i ordningen Cetagenda, där Miles är 22; Ethan
of Athos, som utspelas samtidigt men handlar om en av Miles betrodda,
Elli Quinn; Brothers in Arms, där Miles är 24; Borders
of Infinity, där han vid 25 från sjuksängen lyckas
omintetgöra ännu en intrig mot sin far; Mirror Dance,
där Miles är 28; Memory, där han genomgår
sin 30-årskris; Komarr, där Miles vid 30 löser
en kriminalgåta och börjar förälska sig i Ekaterin
Vorsoisson; A Civil Campaign, där Miles vid 31 mitt under
förberedelserna till ett ur hans synvinkel djupt oönskat bröllop
försöker vinna sitt hjärtas dam.
Falling
Free
Fristående är Falling Free, som handlar
om hur de genom genetisk manipulation skapade "quaddies", fyrhänta
människor avsedda för arbete i tyngdlöshet, gör uppror
mot bolaget som framställt dem; det är en välkonstruerad,
engagerande och originell roman, sannolikt Bujolds bästa.
Serien om Miles Vorkosigan kan att döma av takten
i utgivningen fortsätta praktiskt taget ändlöst. Med tanke
på seriens popularitet är det snarast beklagligt, för
Bujolds starka incitament att skriva mer om sin hjälte kommer förmodligen
att avhålla henne från att pröva andra och för hennes
författarskap mer utvecklande idéer.
Därmed är inte sagt att böckerna i serien
- annat än i enstaka fall, som Komarr - skulle vara svaga.
Grundtonen i dem är på samma gång humanitär och
humoristisk; hon skildrar sina gestalter med inlevelse, sympati och ironi.
De först utgivna romanerna i serien tenderade att lägga tyngdpunkten
vid Miles Vorkosigans militära bedrifter och strategiska geni, men
gradvis har betoningen förskjutits till förmån för
emotionella, relationsinriktade eller intellektuella snarare än våldsamma
drabbningar.
Bland dagens renodlade sf-underhållare måste
Bujold räknas till de mest flyhänta och tillfredsställande,
även om hennes romaner gradvis blivit så idémässigt
flacka att de egentligen lika gärna kunde utspelas i historiska,
jordiska miljöer som i Bujolds diktade framtid bland stjärnorna.
Den roliga, finurliga och underhållande A Civil Campaign
skulle till exempel med lätthet ha kunnat vara en av Georgette Heyers
bästa regencyromaner. Redan Hugopriserna till 1990 och 1991 års
romaner överrumplade och retade många; man får sannolikt
se dem snarare som ett nöjda och roade läsares tack för
en trivsam stund än som belöningar för tankeväckande,
originell eller nydanande litteratur.
-
John-Henri Holmberg
Texten är ett utdrag ur Inre
Landskap och Yttre Rymd del 2 av John Henri Holmberg.
|